Just idag är jag stark!

Tänkt om man kunde vara stark.. Svårt för tillfället iaf..


Man borde börja bli van vid att bli sårad men tydligen inte.. Gör lika ont alla gånger, vissa gånger värre andra lite bättre..

Lär nog dröja innan detta släpper, hjärnan är avstängd just nu.. Vet ingenting längre.
Trodde det hade börja ordna upp sig med allt, att man skulle få må bra, iaf ett tag till.

Inte att det skulle sluta såhär.. Så tidigt.. Och på detta sätt..

Sen när man inte ens kan få en förklaring till varför mår man bara sämre.
Var det jag som gjorde nått fel? Är det för att jag har barn? Fanns det någonsin några känslor?
Tusen frågor, inga svar..

Tur Madde finns, att få någon att prata med, fråga om detta är rätt elr fel..

Ne, ska fortsätta med tankar och försöka sova sen, lär knappt bli nån sömn men..

hare.